Annas Kabinett

Jag sitter och taggar med musik just nu, har gjort mig i ordning. Blåa jeans, vit linne och en sommrig kavaj. jag ska på min första arbetsinterju ever! Jag är sjukt nervös hoppas att det går bra. Jag är så sugen på att jobba och vet att jag skulle göra ett kanon jobb. Jag får fösöka tänka att jag går in i karaktär när jag är där. "Jag är super säker i mig själv och vet att jag gör jobber super bra!" Herregud jag står på scen för 750 pers flera gånger i veckan klart jag kan göra detta med! Jag har byggt mig så stark, och nu kan inget köra ner mig. Jag klarar nog vardagen och svåra gråa stunder bättre än de flesta. För ingen förstår nog vad jag egnetligen gått egenom. Jag har nog förträngt de mesta för de har varit så otroligt svart...men tar man sig ur det blommar man som aldrig förr, Jag vet att jag kan klara vad som helst nu!, eller börjar inse iallfall att de kanske kan gå.

Du stärker mig,det som betyder så mycket är att jag vet att du finns där när jag är nere på botten och när jag är uppe i det blå. Jag börjar inse...en hel del att jag ändå kanske betyder något för någon, att jag kanske ger något till en annan människa. Jag behöver det! Jag ska hjälpa dig i vått och tort och du hjälper mig. Jag kommer alltid vara din galna del...

Varje dag är en kamp för mig fortfarnde, anorexisoldaten i mig finns fortfarande där, det kan jag inte föneka..det är en sjukt lång och kämpig väg och jag slåss mot ångesten varje dag, varje tugga. Den här sjukdomen tar lång tid att ta sig ur och man får aldrig slappna av, ha tålamod! Jag har tagit mig ur det värsta sån tur är. Jag är normalviktig, jag har mens och jag får träna, börja trappa ner på min medicin, men varje dag är en ny utmaning. Jag tänker aldrig sluta kämpa!! fast jag sjukt less på att känna så här om maten. Att känna att jag inte får äta, få ångest, soptta ut godis eller välja att ta lite mindre. Jag ger inte upp och jag vet att en dag kommer alla de här tankarna att vara borta. Och allt slit till den där underbara dagen är värt det.

Visst börjar jag bli säkrare och säkrare i mig själv, jag tycet bättre om mig själv och det känns roligrae att titta sig i spegeln. Jag känner mig stark på vissa plan bara vissa dock. Det är mycket nytt i mitt liv just nu. Ett helt nytt liv, nya mäniskor, nya känslor en ny vardag helt enkelt. För mig är kärlek något helt främmande och kanske lite läskigt. Vet inte hur jag ska hantera kännslorna riktigt och offta blir det nog lite fel. Har ju aldrig varit riktigt kär förut aldrig kännt hur det känns att bry sig så mycket om en anan människa (som man inte vuxit upp med, typ familj då) Jag vet inte riktigt hur man gör, hur vissar man alla de här kännslorna utan att man gör fel? jag är ju rätt så inpulsiv av mig och hanldar ibland innan jag tänker vilket inte alltid är det bästa. Jag har aldrig blivit så uppskattad förut det är något helt nytt jag vet inte hur jag ska ta till mig alla komplimanger. Jag kanske verkar otrevlig och otacksam men det ska jag säga att det är jag absolut inte, tvärt om!! Utan dem hade jag inte varit där jag är idag. Jag vet bara inte hur jag ska hanskas med dem. Jag fattar nog inte vad jag missat under alla år jag varit borta från livet..

Jag tror på att man kan klara allt bara man jobbar som ett djur har passion och viljan. Du kan åstakomma presic vad du vill! Det tror jag på, det är min filosofi.

Jag är typ fri nu! har tagit studenten och sommarlov!! ska ju läsa två kurser till hösten som jag missade när jag var riktigt sjuk men jag kommer läsa det mesta på distans och ska jobba samtidigt! så jävla härligt alltså. Jag är på väg in i ett nytt liv det känns jävligt obehagligt och läskigt men riktigt spännande..vet inte hur allt kommer gå ..jobb är ju riktigt svårt och jag är sjukt stressad och har ångest över det. Jag vill ju lyckas jag vill vara bäst och är så otroligt rädd för att det inte ska bli som jag vill. Måste tänka en dag i taget ta det lugnt och stressa inte det löser sig! jag måste intala mig själv det har klarat värre saker så jag klarar detta också..