Farligt farligt men...
Visst börjar jag bli säkrare och säkrare i mig själv, jag tycet bättre om mig själv och det känns roligrae att titta sig i spegeln. Jag känner mig stark på vissa plan bara vissa dock. Det är mycket nytt i mitt liv just nu. Ett helt nytt liv, nya mäniskor, nya känslor en ny vardag helt enkelt. För mig är kärlek något helt främmande och kanske lite läskigt. Vet inte hur jag ska hantera kännslorna riktigt och offta blir det nog lite fel. Har ju aldrig varit riktigt kär förut aldrig kännt hur det känns att bry sig så mycket om en anan människa (som man inte vuxit upp med, typ familj då) Jag vet inte riktigt hur man gör, hur vissar man alla de här kännslorna utan att man gör fel? jag är ju rätt så inpulsiv av mig och hanldar ibland innan jag tänker vilket inte alltid är det bästa. Jag har aldrig blivit så uppskattad förut det är något helt nytt jag vet inte hur jag ska ta till mig alla komplimanger. Jag kanske verkar otrevlig och otacksam men det ska jag säga att det är jag absolut inte, tvärt om!! Utan dem hade jag inte varit där jag är idag. Jag vet bara inte hur jag ska hanskas med dem. Jag fattar nog inte vad jag missat under alla år jag varit borta från livet..
