Annas Kabinett

Varje dag är en kamp för mig fortfarnde, anorexisoldaten i mig finns fortfarande där, det kan jag inte föneka..det är en sjukt lång och kämpig väg och jag slåss mot ångesten varje dag, varje tugga. Den här sjukdomen tar lång tid att ta sig ur och man får aldrig slappna av, ha tålamod! Jag har tagit mig ur det värsta sån tur är. Jag är normalviktig, jag har mens och jag får träna, börja trappa ner på min medicin, men varje dag är en ny utmaning. Jag tänker aldrig sluta kämpa!! fast jag sjukt less på att känna så här om maten. Att känna att jag inte får äta, få ångest, soptta ut godis eller välja att ta lite mindre. Jag ger inte upp och jag vet att en dag kommer alla de här tankarna att vara borta. Och allt slit till den där underbara dagen är värt det.