Annas Kabinett

Jag vet inte riktigt vad som händer just nu..har obehag i hella kroppen..vet inte hur de plötsligt bara kan komma så här, men  jag känner bara hur jag sväller blir större och större. Känner hur jag har gått upp i vikt. Stämmer det? hur kan ja känna så här? sånt här motstånd med maten har ja inte kännt på väldigt länge..inte sånt här kraftigt motstånd..vet inte hur ja ska tackla de här så fruktasvärt obehagligt och jobbigt...jag är rädd tänk om de stämmer? ja vägde mig ju i måndags och har inte ätiti mer än vanligt..hur kan de blivit så här?.....

...jag ställer massa frågor..men jag vet nog egentligen vad svaret är, vad det beror på..men ja vågar inte tro på det, tänk om det är fel den här gången..tänk om!

Jag har fått lite plugg gjort! guu så skönt att kunna bocka va lite..men nu sitter jag med  en förkylning på g tror jag. Ont i halsen, hängig och det känns som att jag börjar få feber... inte sköjj inte.  Hemsk helg måste jag säga den inledes med ett besök på scä i fredags vikt o hälsokoll. vikten kan man bara säga attd en går åt fel håll..fast min sjuka anorexi hjärna tycker att det går skit bra nu! men jag jag mår piss allt rasar och det går fort..vet inte hur jag ska ta mig ur det här!! jag vet inte längre!! gahh jag blir så frustrerad och rädd jag vill bli bättre till sommaren ,och till trean måste jag va starkare! jag klarar verkligen inget jag är så jävla värdelös och svag jag kan inte stå emot. Det stora jävla problemet är att jag inte vågar gå upp i vikt...hur ska jag våga? jag står inte ut med tanken att se mig själv bli större..kickarna man får av att se hur man går ner är så otroligt starka..snälla har ingen något knep? något magiskt ord som tar bort de onda? kan ingen bara ta bort skiten nu...

Jag vet varken ut eller in....kan inte tänka kan inte skriva känner mig blockerad, rädd, ensam. vet inte hur jag ska göra,vet inte hur jag ska stoppa det här, vet inte om jag klarar det här. Det går bara utför..det är så sant ger man lilfingret tar den hela handen..ett järngrep om handen.. och den släpper inte. jag är rädd och ensam, ensam och rädd..jag vill klara det här, jag vill..men jag vet inte om jag klarar av att gå igenom det som krävs...jag så besviken snälla hur ska jag göra? jag har inga svar på mina frågor längre.. har nästan inga frågor kvar heler..jag behöver en hand som kan dra mig ur de här...jag kan inte fortsätta så här längre för jag vet hur det kommer sluta annars...

Jag är ingen förebild, ingen att se upp till. Jag väljer fel vägar,vägar som håller på att förstöra mitt liv. Det lilla som jag byggt upp håller på att rasa. Snälla se på mig och gör precis tvärt om! Välj de ljusa vägarna, vägarna mot lycka och framgång. Kämpa för ett frit och underbart liv. Titta inte på mig och se mig som ett exempel för jag gör fel, jag förstör och plundrar. Jag bränner mina broar och det kommer bli otroligt svårt att bygga upp dem igen. Du har så mycket att se framemot i ditt liv, så mycket att se, så mycket att uppleva och göra. Ta vara på de underbara tonåren för du får aldrig tillbacks dom igen. Gör precis allt vad du vill! lev livet,gör knäppa galna roliga saker,njut av att skratta och att känna glädje för det är du så värd! jag lovar att du kommer få se mig skratta igen,jag måste lova det...jag vill lova det. Jag ser besvikelsen i dina ögon varje gång jag inte svara och glädjen de få gånger jag svarar. jag är ledsen för alla gånger jag inte brytt mig om dig så mycket som jag borde, alla gånger jag borde sagt jag älskar dig. 

...jag vill bara säga att jag älskar dig.. fast det kanske inte alltid märks...

Jag önskar att min liv var något annat, det är så mycket jag vill, så mycket jag vill uppleva och se, så mycket jag vill känna. Jag får en klump i magen varje gång jag hör allt intressant och roligt alla ska göra, jag får ångest för att mitt liv inte är så, så som deras..inntehålsrikt och lustfyllt. Fyllt med utmaningar och spännande saker. jag har så många murar framför mig så många trappor att klätra upp för..och om jag skulle klättra upp finns det jag önskar högst upp? jag är inte helt säker..inte alls faktist. Kan jag få vara en del av ditt liv.. snälla..för mitt är helt kasst...

Varit en bra men slitsam dag ,slitsamt rent psykiskt...mycket tid har gått åt av att tänka på mat och mattider..jag blir så trött i huvudet av det ..ni som är i samma situation vet säker hur trötsamt det är..helt sjukt!men dagen började bra med en jätte god frukost som jag faktist sett framemot..så mycket man nu kan se framemot den men i allfall..den va genomtänkt nyttig full med vitaminer, fibrer och den va jätte god! helt i min smak...sen bar det av till min samtalsperson på scä. Gick till henne i höstas men det gav inget..jag måde så dåligt och var så genomdränkt i ångest och stress både för mat och skola...hade panik attacker och hjärtklappning dygnet runt..kunnde varken prata med folk eller sova. men nu efter jag varit inskriven så har mycket förändrats och det känndes jätte bra att prata med henne. Jag känner att jag kan få ut nått av det. Fick så mycket hjälp och kom långt på vissa plan när ja va inskriven så jag har en bra platform. 

Den stora skillanden är att jag vill nu jag har knäckt vissa koder för vad jag behöver göra och hur man ska gå tillväga,i höstas vile jag inte la allt ansvar på andra. ville inte ens försöka ta mat själv eller ta ansvar för att det var jag som bestämde mig för att äta.

Viktigt att tänka på att det är du som måste göra jobbet, du som måste villa och du som måste ta det första steget annars går det inte. För mig började allt me att jag bestämde mig för att börja ta min näringsdryck själv utan att nån sa till,efter det är det super viktigt för mig att jag känner att det är jag som bestämt att äta,konstigt nog blir ångesten mindre för jag känner att jag vinner...Jag äter för en orsak

Hallon och banan smoothie
 nybakat frukt och nöt bröd
 en med keso och passionsfrukt
och en med leverpastej och gurka.



Var ute med vännerna på djurgården efter skolan också!
 mysigt med djugårdfärja, picknick och glass :)

var det någon mer som såg Hanna Fridén på svt? en föredetta anorektiker som bloggar och hon snackade om vägen tillbacka. Riktigt bra satt mig snabbt igen vid middagsbordet när jag sett det och åt upp middagen..nästan ingen ångest! super nice :) 

kämpa kämpa, kämpa som bara den! <3

helt okej dag i dag faktist, skolan var jätte lugn hade bara två lektioner taeter och gitarr så skönt! gick sedan runt lite i vårsolen köpte mig en kaffe och åt mitt mellis i kungsträdgården.det var fullt med folk där! man ser att sommaren är på väg när alla sitter och lappar sol och äter glass. det är andra gången jag äter mellis helt själv faktist riktig stolt över det,samtidigt som de känns helt skumt.. middagen gick ocskå hyfsat bra tycker att jag blivit duktigare på att ta större potioner,men jag vet att jag inte äter tillräckligt, hur ska jag komma över tröskeln?

Jag har förökt att titta på lite frukostalternativ ,smoothie verkar ju smarrigt köpte msaa frukt och bär idag tänkte föröka mig på att göra någon.  Men just nu känner jag inte för att börja öka målen! jag känner en dubbelhaka som inte finns,allt "fet" bara hänger över byxorna mina armar är skit stora...i mitt huvud! jag måste intala mig att de är i mitt fucking sjuka huvud! eller?? jag ser ju mig i spegeln och ser bara fet och mera fet men jag har ju gått ner i vikt så jag är inte större än förra veckan tvärt om! men det känns inte så...inte alls..jag måste börja fundera på vad mitt mål igentligen är, vad vill jag uppnå...för utan mål blir det svårt utan en målbild, utan en vetskap om vad man måste gå igenom för att nå målet, vad man måste offra. jag vet vad jag måste gå igenom vad jag måste offra, och vad jag har att vinna! Det gäller bara att jag måste börja tro på att jag faktist kan klara det också..jag måste över bergen bara..

Nyss suttit med skolarbete sen middagen känns ganska skönt att få lite gjort för en gångs skull, jag kommer aldrig i gång med saker längre! blir så otroligt besviken på mig själv ...vad har hänt med mvg barnet? jaja morgonen va de västa tänkbara måde piss dåligt panikkännsla i hella kroppen sommnade med värdens huvudvärk när jag kom hem hlet utmatad..men vikten var inte vad ja trodde..inte alls jag går mot den mörka hemska vägen fortfarande. Som dom sa fortsätter jag är de avdelningen som gäller då skikar de en remiss....anorexin vann visst känns det skit skönt men jag är samtidigt väldigt besviken och rädd. Antar att det är de friska som skikar sina varnings signaler, vilket är jätte bra för dom fanns inte alls förut. jag är jätte tacksam för min läkare jag har/hade! hon har så mycket bra att säga och det hon säger ökar min motivation..men nu byter jag till en annan läkare för öppenvården...men men de kanske blir bra de me...

...en konstig och jobbig grej är bara att jag tror att jag sett fel på vågen,fel siffror jag litar inte på det, tror fortfarnade att jag gått upp..hur sjukt är inte det? anorexin som kanske spökar för att jag ska ner änu mer? någon som haft liknade eller är ja bara knäpp?

sov gött alla kämpar där ute!! I morgon blir en ny chans till ett bättre liv, el hur?

Tydligen så var mina önskningar aldelses för mycket begärt...jag får aldrig slippa panikångetsen, tankarna, tårarna, obehaget... i dag blir det inte mycket bätre ska snart till scä för samtal med läkare och vikt, jag är så himmla nevös och ångestfylld. Jag tror att jag gått upp, det känns så är nästan helt säker på det.Jag vill inte se dom där siffrorna! dom är så jävla läskiga och de skriker på mig. varje gång jag ska stäla mig på den där vågen vill jag bara krypa ut ur min kropp, flyga bort nån annastans bara bort ifrån den. Men jag kan ju inte det, jag är kvar där,plågas våndas känns som att magen knyts ihop ,pulsen går upp jag blir nästan okontaktbar. Jag vill inte mer! Jag är ledsen för alla jag sårat, alla jag gjort besvikna. Jag är en elak och hemsk människa de lär ja aldrig få glömma men snälla förlåt mig, i dag är bara en sktit jävla piss dag...

Jag hoppas bara att det blir en bra dag i dag... hoppas att jag slipper ångest, frustration och tårar..bara få slippa det en dag...jag hoppas bara på en bra dag... snälla ge mig en dag då jag kan få känna glädje..Snälla anorexin kan du ge mig en bra dag?... eller tänker du bli hårdare för att du vet att jag inte vill och tänker lyda dig längre...?

Och så hoppas jag att ni får en helt underbar söndag!

God morgon alla morgonpigga..jag är verkligen ingen morgonmännsika men jag måste gå upp tidigt så jag hinner äta frukost och få upp apptiten. Ju tidigare jag vaknar destå hungrigare är jag konstigt, var tvärt om när ja va frisk. Nu har jag i allfal efter massa bråk me föräldrarna fått i mig frulle o fm mellis. de blev två skivor fruktbröd en me philadelfia och en med leverpastej light + ett glas nyponsoppa o massa kaffe. jag hatar verkligen när de blir bråk om maten det är så hemskt och skaver ända in i hjärtat på mig..usch värsta bråken man kan ha, Jag mår så psykiskt dålig av dem.

satt o funderade och drömmde om när jag ska bli frisk, när jag ska våga äta vad ja vill när jag vill hur mycket jag vill. den dagen då jag får känna mig som en vanlig männsika igen känna mig som förr. men det känns så nära men ändå så otroligt långt bort min skalle andvänts fortfarande mer som en miniräknare än något annat. Jag får fortfarande otroliga ångestatcker med jämmna mellanrum och jag vågar inte äta tillräckligt inte heller äta vad jag vill och när jag vill. Jag är så sjukt långt borta från ett normalt liv. jag vill bara börja våga någon gång!! vrf ska de ta sån lång tid? kan jag inte bara börja våga på en gång?

Jag längtar så otroligt mycket så de känns som att jag ska spricka...jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill!!!! kan inte den jävla anorexin fatta det någon gång och bara släppa grepet om mig?!! jag vill inte älska dig vill inte att du ska vara min närmsta vän och tryghet jag vill inte behöva dig.

var ute och fotade lite på våren!

ålder: 17 år
boende: stockholm, i vila med mamma pappa lillasyster och hund
Skola: hemlis,men estetisk linje teater
Ursprung: född uppväxt i en liten by i norra lappland,flyttade hit när ja va 13 år
Hår: Axellångt brunt lockigt hår
Ögon: bruna (chockladbruna brukar folk säga) 
Längd: 163.5 den där halvan är himmla viktig! X)
vikt: hemlis
största intresse: teater men även film och musik
farvortifärg: Svart! min garderob är ganska tråkig när de kommer till färger men älskar vinrött om man nu ska ha en färg:P
Alltid i hanväskan: mobil,plånbok,nycklar,tuggumi, hårspray och en bar (eller annat mellis)
Skoltyp: prestations prinssesa, bara mvg som gäller
Stärntecken: Skorpion
Instrumment: Gitarr
favvo årstid: Sommar!!!
Klädstil: ganska klassiskt femenimt, favvo outfiten är långsvart kappa ett par höga pumps röda läppar och miina gråa skinhandskar :) men annars gärna lite rockigt, älskar min skinjacka

fortsättning följer ;P

Det har varit en bättre dag i dag,skönt! blev väkt tidigt mamma skulle på ett möte jag sommnade om så klart var så himmla trött! känns som någon slagit mig i huvudet med en klubba hehe. Tror att de beror på ångestmedicinerna jag blev tvugen ta i går, blir jätte degig även dagen efter. iallfall åt frulle me syrran o efter lunch begav jag min till karlaplan hade nämligen käfftis tid idag:P borrning, mitt andra hål! men möte först mamma på fälöversten där vi fickade mellis, macka o cappuccino. så nu sitter jag med en bedövad kind ser jätte kul ut när jag pratar grejer hänger lixom inte riktigt med hehe.

Mitt favvo kaffe!

Jag hatar verkligen när sånt här händer jag avskyr det! i går skulle jag o mamma köpa mellis i gammlastan,finns ju massa glassbaraer där, och en speciell nämligen ben och jerrys. mumms jag älskar det glasen! jag ville bara försöka övertyga mig själv att jag kunnde, jag ville bara vara normal som alla andra, jag ville bara känna mig lite fri. Men fy fan för mig som åt den jävla kulglassen! Det var mycket och jag har ingen anning om hur mycket det innehöll men säkert mer än vad ett  mellis ska innehåla de är ja säker på! det va så jävla gott och jag skäms så in i helvete. Ångetsen bara dryper inom mig jag ville bara skrika, vråla slå mig själv. Hur kunne jag va så jävla dum och äklig?! Jag ville bara vara som alla andra men jag får vell acceptera att jag inte kan det helt enkelt. jag får leva på mina knäckebröd och nypponsoppa för jag är så jävla misslyckad. Jag bestämde mig för att inte äta nån middag eller mellis sen...men jag vill inte sitta på scä när jag är 30 år gammal! jag vill inte det! hur äklig, misslyckad och tjock jag än är så vill jag bara inte det! det har jag lovat mig själv, så jag åt den jävla middagen och kvällsmålet plus att jag nu i morsse drack min näringsdryck...nu är jag världens tjockaste fulaste...

...men jag är ett steg närmare friheten...