Addicted
vet ni vad den läskigaste kännlsan är? det är när jag känner mig beroende av någon annan, det är så oerhört skrämmade. Förut var jag otroligt beroende av mina förälldrar nu pratar ja inte ekonomiskt eller nått sånt utan rent kännslomäsigt, jag kunnde inte göra nått utan dem, inte åka till stan inte äta lunch inget! då menar jag absolut inget! Jag mådde så otroligt dåligt över det vem vill vara 17 och känna sig som en fyraåring? det var inge vidare kan jag säga, Just därför kämpar jag vidare med mig själv hella tiden för jag vill inte sitta fast där igen. Jag trodde aldrig att jag skulle vilja bli vuxen och känna mig nog trygg att skapa ett eget liv. Förut gav bara tanken på det mig en så fruktansvärd ångest. Nu vill jaga bara komma ut bli ett med mig själv och vara säker stå stadigt på två ben veta att jag kan klara vad som helst.
Jag vill ha ett projekt att jobba med, jag vill vara kreativ se att nått jag gör faktist ger resultat, att det tar mig någonstans. Det värsta är att stampa på att och samma ställe. Jag vill ju utvecklas och göra framsteg både personligt och kariärsmässigt. Just därför får jag inte bli beroende av någon...men jag måste insee att kärleken till vänner och familj alltd kommer göra en kännslomässigt beroende. Kärlek är beroendeframkallande men jag tror nog att det isluändan faktist bara är posetivt. För det är bara olyckliga svaga människor som inte vågar ta till sig kärlek.
