En misslyckad människa...
Jag känner mig ensam, ensam och ledsen. Jag gråter varje dag och jag har inga vänner kvar...jävla sjukdomen som har förstört så mycket! De var inte tänkt att de skulle bli så här. Jag ville bara ha lite uppmärksamhet ville bli sedd, ville att någon skulle tycka synd och bry sig om mig. Men allt gick så jävla snet...
Maten går bättre än någonsin och då försöker anorexin allt som den kan..jag skojjar inte! har så mycket ångest för konstiga skit saker. Den försöker ta all makt den kan. Nu håller llivet på att komma ikapp mig. Allt som jag missat, som jag hållt i från mig ,gömmt bakom anorexin kommer fram nu, och det är så jävla läskigt och jag vet inte hur jag ska klara av det. Jag orkar knappt var i skolan en hel dag..känner mig utanför och stressad. Stressad för skolan och för livet.
Hjälp jag vill inte bli vuxen!
Maten går bättre än någonsin och då försöker anorexin allt som den kan..jag skojjar inte! har så mycket ångest för konstiga skit saker. Den försöker ta all makt den kan. Nu håller llivet på att komma ikapp mig. Allt som jag missat, som jag hållt i från mig ,gömmt bakom anorexin kommer fram nu, och det är så jävla läskigt och jag vet inte hur jag ska klara av det. Jag orkar knappt var i skolan en hel dag..känner mig utanför och stressad. Stressad för skolan och för livet.
Hjälp jag vill inte bli vuxen!
