En ny dag
Jag är rädd för att dagrna bara går och jag gör ingenting.Det finns så mycket jag skulle vilja göra och uppleva men jag sitter bara här inspärrad i en bur. jag är orkeslös och har ångest mest hela dagarna. Nu när maten går bättre (långt ifrån perfekt) men ändå ok så kommer all den där andra ångesten som jag försökt tycka undan med att inte äta och svälta mig. Men jag klarde att gå emot anorexin så ska jag nog klara den här ångesten med. Det är ingen ny ångest den fanns nog innan jag börjad svälta. Men jag måste ta tag i den på ett rätt och bra sätt nu. Det är 100 gånger jobbigare men det kommer bli så värt det. Svält är ingen utväg den stoppar varken tiden eller mig själv ,jag åldras fortfarande även fast ja inte känner det. Det som händer är bara att jag slösar bort mina dagar och min enegi. Tänk allt jag kunde gjort och åstrakommit under de här åren som bara gått åt till mat och tjock tankar...
