Annas Kabinett

Det känns som att jag sitter fast med klister..ett super duper klister. Jag försöker vrida och vända mig men föterna går inte att röra. Jag vill bara bli fri fri från det här heletet jag önskar ingen det här. Ångest från morgon till kvällen. Enda gången jag fick slappna av lite i huvudet var när jag satt och målade i solen i dag. Ungeför en timme! fattar ni? en timme på hela dagen som jag inte var hyper över mat, min kropp, min vikt. Usch fan vad jag hatar det här livet.

 Åt en glass idag till mellis kände aboslut inte för nån äklig macka o nyponsoppa som legat och gäst i handväskan. O kanske jag tar en till som kvällsmellis...ja den som lever får se.. Jag  säger bara en sak fuck you anorexi.