Sånt är livet
I dag har jag verkligen behöft andvända den styrka och inre motivation som jag skrev om i förra inlägget. Ja har slitit som ett djur hela dagen. Jag har kämpat och kämpat,gått emot och som förljd då såklart en jävla massa ångest. Men jag tog den i allfall jag åt middag trots att det var en vidrigt svårt och jobbig lunch trots att jag druckit min närinsdryck ,jag har ju sagt det den här gånger ger jag mig inte, det känns omöjligt hur ska det gå imorgon? det är vikt och om jag gått upp hur ska jag då klara resten av dagen och resten av veckan? jag behöver enormt mycket stöd just nu annars klarar jag det aldrig. men ja ska klara det, jag ska kunna hjälpa andra, vara stark och va ett exempel på att man kan lyckas fast det känns omöjligt.
Att jag gått framåt lite märkte jag i dag, en tjej berätatde om hur svårt hon haft det i helgen och att det varit massa tjafs och bråk om maten,jag ser på henne var i processen hon är hon kämpar fortfarande emot tror jag (kan ju bara tala om vad jag tror) men jag fick ändå en kännsla av att jag har faktist kommit längre. Det känndes faktist otroligt skönt att känna sig friskare. Gott tecken på att jag börjar tänka rätt
ångesten går över du dör inte av den, den är jävligt obehaglig och lömsk,får dig att inbilda dig massa saker. Men sen när den släpper och du inser vad du lyckats med så kan du inte vara annat än stolt.
