MAX svergies godaste hamburgare

Jag måste vara fullständigt galen, knäpp, helt dum i huvudet...men efter skolan möte jag upp mamma, åt mitt mellis  gick runt på stan o fönstershoppade. När kl var runt 6 halv sju gick vi till max hamburgarresturang..jag satte mig vid ett bord, sa till mamma vad jag skulle ha... utan ost var viktigt att hon kom ihåg att beställa ,sa de kanske till henne sjugofem gånger...efter en lång kö kom hon med brickan...en hamburgare jr utan ost en liten pommesfrites och vatten plus den farliga röda tomat gegan som är så gudomligt gott att doppa de absolut förbjudna magiska friterade potatisarna i. Jag är hlet sjuk i huvudet hungrig som jag var åt jag hella burgaren nästan all pommesfrites som doppades i nästan all farlig tomat gega. Jag tror att någon som kallar sig anorexia är så förbanad ilsken och besviken på mig...

MEN! de va nog de bästa jag gjort på väldigt väldigt länge... 


Din trygghet din kärlek..med andra ord din falska närhet vill jag inte ha längre

Nu sitter jag här o äter mellis, yoghurt me äpple och min egneblandade mussli med bla pumpafrön torkade
 frukt solroskärnor och massa annat mumsigt. Tänk att jag sitter här själv på rummet och äter jag tog till och med melliset själv... jag bestämer själv! anorexin är fortafarande otroligt stark så klart, den ekar hella tiden i huvudet "ät inte ät inte" "vad fan gör du? släng maten när du har chansen, du har vunnit föräldrarnas förtroende fuska då!" men jag lyssnar inte på dig längre! klart att jag gör som den säger ibland ..flera gånger om dagen men bättre än för är det men inte alls perfekt, och bättre ska de defentift bli! snart finns du inte längre...det lovar jag

nu är jag utskriven och ska klara mig själv..läskigt med skola och det riktiga livet utanför de där väggarna...det är nu den riktiga kampen börjar det är nu jag måste kämpa för annars dör jag.. men jag ångrar aldrig att jag började där..tack alla som hjälpt mig så otroligt mycket..

Det gör ont

Var i skolan i dag! jag har sett framemot den här dagen i några veckor nu..sett framför mig hur jag klara av att äta målen själv. Ta mat själv... sitta i matsalen äta med dom andra... äta mellis själv...och vet ni jag klarade det! jag känner mig stark och stolt. men samtidigt var det blandade kännsklor i skolan i dag tankarna bara surrade i huvudet konstant hella dagen.. vad tycker dom om mig nu? varför känner jag mig så utanför? varför bryr dom sig inte mer? varför bryr dom sig inte mindre? vad har hänt med alla? vad har hänt runt om kring dom? vad har hänt med mig?

 
jag kunnde knappt konstentrera mig på nått annat än mina egna tankar och hur mina kompisar reagerade på mig. Det har hänt så mycket när jag varit borta så mycket som har förändrats... jag fick en klump i magen ett antal gånger när jag märker hur deras  liv är så mycket bättre och mer innehålsrikt än mitt..stressen kommer..allt jag inte ännu har gjort..snart är alla andra 18 år och börjar andra liv..mitt står still kvar..inget händer inget att glädjas åt. kärleken som jag aldrig har fått... varför känns det så när jag tänker på dig? kanske för att jag vet att jag aldrig kommer att få dig, jag kanske bara inbillar mig

...Jag kan inte lyssna på min Håkans vackra musik för det gör för ont i mig...

"känns som om alla är äldre nu och ser efter varandra, dom har gått för att leva sina liv och gud vet att jag måste leva mitt"

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground

Jag har våndats för den här dan i går var de bra men jag hade altid denna dag i huvudet..jag hade verkligen satsat på att det skulle vänt i dag bara ett halft kg. Jag hade ställt in mig på sifrrona har ju kämpat och kämpat och ståt ut med massa ångest och skit. men det har inte gått som jag väntat mig ..jag har gjort mig själv besviken alla andra besviken... inerstinne visste jag att vissa grejer inte va tillräkliga men jag trodde ändå de skulle räka jag trodde verkligen det! nu måste ja gå igenom samma skit en gång till...dra ut på eländet en vecka till...jag blev faktist besviken det såg min behandlare också.Att jag känner mig besviken skrämmer mig lite borde inte jag bli super lycklig? el är de kanske bara anorexin "det"som blir lycklig men att mina egna tankar börjar bli starkare? ..jag får vell bara försöka igen...igen... det som inte dödar stärker el hur?? det måste vara så...

i dag var en bra dag

det känns så märkligt, så kusligt konstigt...i dag har jag faktist haft det helt okej,ja menar näringsdrycken var inte de roligaste men jag har inte haft någon större ångest på hella dagen! det känns som att nått är fel, nått som inte stämmer. Snart kommer det vell ett bakslag tänker jag, snart kommer vell all jävulskap på en o samma gång. I morgon så kommer allt som skulle kommit i dag,jag kan vell inte få ha det bra o ångestfritt en hel dag!?
fan att man inte kan tillåta sig själv att njuta av att man faktist haft det okej. Men det är vel så vissa dagar är upp andra är så förbannat ner. I dag var i allfall en bra dag så här långt och det känns ...märkligt konstigt...fel kanske anorexin säger att jag borde känna ångest tänk på allt du ätit i dag "må dåligt" men jag mår faktist inte så dåligt
inte i dag..idag var en bra dag


 

I have a long road ahead of me

Jag längtar efter så otroligt mycket saker. Saker jag ska göra platser jag se, leva livet som jag inte levt på mer än ett år. Jag har ställt om i huvudet men allt är fortfarnade så otroligt svårt och skört, jag är instabil men jag vill så otroligt mycket. När jag bestämt mig för något så vill jag att de ska gå fort! Men jag måste nog acceptera att det tar ett tag jag får inte lura mig själv. tankarna är fortfarande så otroligt starka och styr mig fortfarande även fast jag låtit mycket av de friska bestämma de senaset veckorna. jag vill mera än vad jag kan! men det känns så skönt att den viljan finns där och stärker mig fast jag dippar i bland.


ge mig sommar nu!

Sånt är livet

I dag har jag verkligen behöft andvända den styrka och inre motivation som jag skrev om i förra inlägget. Ja har slitit som ett djur hela dagen. Jag har kämpat och kämpat,gått emot och som förljd då såklart en jävla massa ångest. Men jag tog den i allfall jag åt middag trots att det var en vidrigt svårt och jobbig lunch trots att jag druckit min närinsdryck ,jag har ju sagt det den här gånger ger jag mig inte, det känns omöjligt hur ska det gå imorgon? det är vikt och om jag gått upp hur ska jag då klara resten av dagen och resten av veckan? jag behöver enormt mycket stöd just nu annars klarar jag det aldrig. men ja ska klara det, jag ska kunna hjälpa andra, vara stark och va ett exempel på att man kan lyckas fast det känns omöjligt.
Att jag gått framåt lite märkte jag i dag, en tjej berätatde om hur svårt hon haft det i helgen och att det varit massa tjafs och bråk om maten,jag ser på henne var i processen hon är hon kämpar fortfarande emot tror jag (kan ju bara tala om vad jag tror) men jag fick ändå en kännsla av att jag har faktist kommit längre. Det känndes faktist otroligt skönt att känna sig friskare. Gott tecken på att jag börjar tänka rätt

ångesten går över du dör inte av den, den är jävligt obehaglig och lömsk,får dig att inbilda dig massa saker. Men sen när den släpper och du inser vad du lyckats med så kan du inte vara annat än stolt.


RSS 2.0