Annas Kabinett

Jag måste intala mig själv bra saker ,bra saker om mig själv...när det gör som mest ont när anorexin försöker kväva mig i ångest och dåliga tankar om mg själv..jag är vacker jag är bra jag duger jag kommer inte bli fet jag vet hur och vad man ska äta för att hålla en bra vikt..men just nu behöver min kropp gå upp i vikt..acceptera  fast det gör ont i bland. När jag når min normavikt får jag träna och forma min kropp bygga muskler och träna konditionen och jag vet att jag alltid haft lätt för tränning. Jag kanske inte är övertygad än om att jag är bra och att jag duger men man måste ju börja nånstans...

Detta ska jag läsa när det gör som mest ont när djävulen håller på attt över ..för jag är fann bra och vacker!

Jag måste komma på någon slags plan..någon metod...det är så himla svårt just nu vet inte var jag ska ta vägen. dåliga tankar tar över mitt huvud och jag drunknar snart i tårar och förtvivlan..Jag ser mig i spegeln och vill bara sjunka genom golvet. Jag måste komma på ett sätt att fortsätta nu..nu när det är som svårast..de första kg var inte de svåraste..jag hade fel det är värre nu mycket värre. Jag kan knappt gå bland folk längre för att jag bara jämför mig och det gör så fruktansvärt ont varje gång. Jag ser inte bara att jag är tjock jag är ful också, ful som stryck. MEN jag måste fortsätta det vet jag och jag har inget annat val..Aldrig att jag bakar och går tillbaka, aldrig! men hur i helvete kan jag se ut så här och vara underviktig!? andra är så mycket smalare, vackrare ,slankare och är normalviktiga. Nä det måste bli en ändring i mitt tankesätt nu så att jag orkar fortsätta..Jag måste sätta upp regler för mig själv. sluta spegla mig kan vara en tex tänk att inte spegla min kropp på flera dar, undar hur de är?

någon där ute som vet hur man gör? för jag är livrädd...

OHHH jag blir galen på mig själv! vilken männsika går runt och tänker, "du är äklig, ful och världelös"? hur fan ska jag bli bra när ja tänker såna tankar?...aja de viktiga är i allfall att jag inte gör som anorexin vill..det är inte ens lockande längre att fuska..lite kanke någon kort sekund sedan kommer de friska och tar över vilket känns såååå skönt.
Jag orkar bara inte spegla mig själv längre! jag orkar bara inte studera min kropp milimeter för milimeter. jag orkar inte jämföra mig själv med andra längre. jag orkar inte vara rädd för hur jag kommer ser ut!

Jag måste se vad som faktist är bra med mig sluta se de negativa hella tiden..frågan är bara hur?

Imorgon blir de iallfall skärgården, picknick och umgås med andra! kanske bilden vill förändras en liten stund då..kanske någon får mig att känna mig vackrare en liten stund?

Jag är besatt av en demon, anorexi demon..de första kg var inte de svåraste de är nu det börjar bli svårt. Jag märker hur min kropp sakta börjar förändras, lite mer byggs på här och där ..det skrämmer mig..jag är besatt hella dagrana går åt att må dåligt över att änka på hur jag ser ut..hur ful jag är jämfärt med andra..helt sjuk och jag är så jävla trött. Det sliter ut mig som bara den. Jag vill inte sitta och jämföra mig hella dagarna, spegla mig var fjärde minut. Dumma tankar surrar hella tiden om att jag är sämmre ,dåligare ,fulare hur oretvist det är... Kan jag inte bara få lite fred i skallen någon minut? sluta tänka på min mage och mitt ansikte. kan jag inte bara få vara nöjd en liten stund?

Det känns som att ett nytt kapitel snart ska öppna sig för mig.jag kämpar på som aldrig förr. Det börjar vända nu och det börjar gå åt rätt håll, jag är på väg mot det friska.. Visst jag är livrädd,orolig men jag ger inte upp. Det finns så mycket med det friska som skrämmer mig så mycket som jag vill gömma mig för. men jag kan inte gömma mig längre. Jag måste förstå det. Det här är en otroligt tuff kamp,det svåraste jag varit med om. Jag gråter varje dag men när man kommit över den största tröskeln är det värt all slit och tårar, det lovar jag!. Något nytt kommer att öppna sig för mig, jag måste bara våga tro på det.