Jag vill släppa ut fågeln ur buren nu
Jag ser mitt mål jag känner min motivation jag har allt att vinna,varje dag ska jag påmina mig själv om vad jag ska göra, vad jag ska tänka.Så fort de onda tankarna och räddslorna kommer ska jag slå bort dom presis som jag jobbat de senaste dagarna. Att vara där och inte i skolan har inte hjälp mig att gå upp men det är först nu jag börjar fatta, nu jag förstår hur jag ska tänka. Men jag är så ******** rädd!
hur ska jag stå ut att gå upp i vikt hur ska jag stå ut med att bli tjockast hur ska jag stå ut att se de andra bli smalare hur ska jag stå ut men ångesten hur ska jag behålla motivationen hur ska jag klaar att bara fokusera på mig själv och sluta jämföra mig
tänk om jag sticket i väg massa i vikt tänk om jag inte blir lyckligare tänk om jag blir ensamare räddare olyckligare fast normalviktigt och en nobody tänk om jag tycker lika illa om mig själv som förut
onda tankar vinns alltid där de kommer ta lång tid innan de försvinner. Det kommer alltid sussa i mitt huvud 100 gånger om dagen och jag kommer gråta skrika känna mig världelös, rädd och misslyckad.Jag kommer känna obehag vilja lämmna min kropp fylld av ångest.Jag kommer titta ner på mina tjocka lår och känna panik.
Men jag vill ju till det där målet,det är dit jag ska,jag har bestämt mig för att komma dit och då ska jag dit så är det bara.jag komer ångra mig tusen gånger jag kommer att hålla på att backa tusen gånger men det är till målet jag ska och då kan inget stopa mig, förstå det.
