ge mig känslor
Jag tror ingen förstår hur känslokall man har blivit, jag blir nästan aödrig berörd av något annat än min egen sorg vilket känns förjävligt, jag vill bara att folk omkring mig ska förstå varför jag beter mig som jag gör inland.sjukdomen har tagit mina kännslor och mitt engagemang, jag känner och tänker mat och vikt. Förut kunde jag vara instat, egnagerad, berörd och reflektera mycket om saker jag läst och hört nu vill jag inget längre, Jag känner mig rastlös men jag har ingen lust till något, någon som känner igen sig? är det bara jag som känner så?
var tog gamla jag vägen? saker som sägs bara åker in i det ena örat och ut genom det andra ,jag läste en dag om anorexi och i mitten av texten stod det obendlad anorexi leder till döden, jag kännde ingenting inte räddsla eller något liknande. jag läste om och om igen för att försöka känna att det kom in men det gick inte.. skumt som bara den..
aja nu ska jag käka mellis tända lite ljus och se på förkväll
var tog gamla jag vägen? saker som sägs bara åker in i det ena örat och ut genom det andra ,jag läste en dag om anorexi och i mitten av texten stod det obendlad anorexi leder till döden, jag kännde ingenting inte räddsla eller något liknande. jag läste om och om igen för att försöka känna att det kom in men det gick inte.. skumt som bara den..
aja nu ska jag käka mellis tända lite ljus och se på förkväll
