Annas Kabinett

Sitter hemma fast med ångest och en enorm rastlöshet i kroppen. En enorm längtan tycks jag känna med, en längtan om ett liv, snälla ge mig mitt liv tillbaka.. ibland ser jag hur livet bara glider längre och längre i från mig för att "det" har ett för stakt grepp om mig, men samtidigt har jag altid set framför mig ett liv som fri så jag vet att de kan gå även om det känns hopplöst. Jag drömmer mycket, det har jag alltid gjort hella mitt liv, drömmar om framtiden om hur jag skulle vija ha mitt liv. nu drömmer jag bara om att bli fri, allt annat känns som bortblåst..jag lever mera i nuet nu än vad jag någonsin gjort samtidigt inte .men jag kämpar ju som ett djur bara för att överleva dagen. tankar om vad som ska hända i morgon eller om en månad är för stort och går inte att tänka på.

det som strå i vägen för mig nu för att jag ska släpa anorexin är att jag är så rädd för att gå upp innan jag ska tillbaba på måndag.. men snälla det är bara änu en ursäkt för anorexian, ett sätt för den att hålla mig fast änu en vecka, jag måste börja tänka anurlunda och sluta skjuta upp det hella tiden. börja tänka på framtiden