Annas Kabinett

Jag vte inte riktig varför, men jag känner mig väldigt offta ensam, och de tär. Jag har aldrig gillat att ha för mycket tid för mig själv. Vet inte riktigt vad det beror på men att känna sig ensam dagligen är jobbigt. Har ju folk omkring mig...skumt de där..

Vissa dagar skulle jag helst bara gå upp i rök för en stund. slipa känna något...kännslor är så jävla knepiga. Jag är så less på att ständigt ha ångest för saker jag inte kan påverka..värst dock för de jag kan påverka.. Om jag bara hade lite stake. Dagar då jag hatar mig själv, känner mig ynklig, värdelös, ful, äklig,tjock, oälskvärd, misslyckad och olycklig vill jag bara eleminera...En vacker dag ska det bli så har jag bestämt. Jag vill inte tycka synd om mig själv, älta allt skit och sörja allt jag inte har gjort och än inte kan göra...

Jag har försökt skriva ner lite mål för 2012. Sådant som jag önskar att jag skulle kunna uppnå, delmål för att komma dit jag vill i mitt liv.

Jag kommer att förlora så mycket om jag inte ändrar på detta mönster och tankar. Varför är det så svårt för mig att fokusera på mig själv och mitt liv? tycka att jag är lika viktig och betydelsefull som någon annan? Jag vet inte varför det är så ångestframkallande för mig att fokusera på just mig. Jag vet iallfall att jag inte kan ha det så här...jag måste fixa det här på något sätt för jag måste kunna jobba med mig själv och stå ut med det. Lita på mig själv..hört att det är den enda man kan lita på också. Varför är jag allt för offta så obekväm med mig själv...Det posetiva är dock att jag ser ett problem och funderar på hur jag ska förändra det.

Fan ibland känns det verkligen som man inte räker till...Jag vill åstakomma massor hjälpa andra unga flickor som sitter i skiten. Jag försöker iallaflla dra mitt strå till staken har fått bra flyt på min föreläsning idag. Kan jag bara inspirera en av åskådarna eller kasnke hjälpa någon så skulle jag bli nöjd, alla år i sjukdomen behöver ju inte vara helt bortkastad så jag gör något bra av det nu. Lite osäkert bara om föreläsningen blir bra...får göra ett försök iallfall och se om jag klarar detta eller inte.

Om jag skulle få önska så skulle jag bli bättre vän med mig själv...jag menar är det någon person i livet jag måste leva med tills jag dör så är det ju mig själv. För offta står jag inte ut med mig själv i vissa situationer. Jag vet at jag skulle bli så mycket lugnare i själen, lyckligare och gladare om jag kunnde tycka om mig själv. Orka att vara ensam och bara umgås med mig själv ett tag...men det är svårt, offta tycker jag det är smärtsamt tyvärr. Har ju skrivit förut att jag inte skulle vilja vara någon annan än mig och det står jag fast vid!är ju så sjukt stolt över vissa saker jag åstakommit. Bara att det är en sjukt lång bit kvar och jag har svarta hål kvar som måste repareras. Jag  vill bara våga tro att jag kan klara saker...Jag vet ju vad jag vill göra men offta slänger jag allt i soporna för att jag "vet" att jag inte skulle klara av något sådant... och de dåliga vanorna har jag fortfarande....