Annas Kabinett

Jag har så många hemligheter, så mycket jag bär på,ingen förstår nog... men det är så läskigt att just du kan se rakt igenom mig...

Du vet att tankarna finns där djupt inprinatade fortfarande,  du vet att du är sårbar fast du känner dig stark, du vet att en vindpust kan kasta tillbacka dig, du vet att du gör fel val och följe fel tankar, så snälla sluta ljug för dig själv och kämpa ännu hårdare för du vet att det är en jävla bit kvar.

Jag tänkte skriva ner en sak till dig, eftersom jag är så otroligt dålig på sånt här med kännslor och kärleksfulla grejor...skulle kanske klara av att vara lite full och berätta men de känns inte rätt de heller hehe, Vill bara att du ska veta att du är mer än bara en kärlek för mig, har upptäckt att du också har blivit som min bästa vän. Känner att jag kan göra allt med dig, prata om vad som helst skratta med dig, känns som det inte finns nått som vi inte skulle kunna göra ihop. Det är jag super glad för!

Gud vad mycket saker jag har att jobba med när det gäller mig själv. Jag kan bli så otroligt arg på mig själv för att jag inte lyssnar på mig, att jag inte vågar det jag skulle vilja våga. Jag vill vara mig själv till 100% Jag tycket dock att jag gör framsteg men det är så otroligt mycket kvar...och jag har ju inget tålamod. Men jag jobbar på de ska ju gå! Jag ska känna att allt känns bra, att jag trivs och att jag känner att jag kan stå för allt jag tycker och tänker. Sluta trampa ner på mig själv göra mig liten och obetydlig.

Jag har nog inte mått så här bra på länge, visst känner jag frustration över saker, orolig över väldigt mycket. Att allt inte ska bli som jag vill, att allt inte ska lösa sig. Stör mig över diverse sitvationer och att inte precis allt är som jag önskar. (Vill ju helst att allt jag åstakommer ska vara perfekt) När allt inte är det piskar jag på mig själv och blir otroligt arg. Jag har fortfarande svårt att vara snäll mot mig själv. Nu pratar ja inte mat utan vanliga saker i livet jag är oroig över.Som jobb, framtid, utbildning, pengar, drömmar, planer... Är otålig vill leva mitt drömm liv det är så mycket i livet som jag vill just nu. Jag är så sugen på att leva! Kanske måste sakta ner lite, ta det lugnt...men sånt är svårt för mig.

Jag kom och tänka på det här med stolthet och att visa sig svag för någon. Min största skräck är att visa mig svag för någon annan, speciellt för någon jag älskar. Jag har nog alltid kännt att jag blir älskad för det jag åstakommer för det jag gör, inte för att jag bara är jag det känns otänkbart att någon enbart skulle älska det. Jag känner att jag alltid måste visa och övertyga alla om vad jag klarar och går för, att jag är stark. Det har jag behövt göra hella mitt liv.Har varit tvungen att bevisa motsatsen till allas fördomar om mig. Alla har sat mig i ett fack, sett mig som någon jag faktist inte är.

Om du var vaken skulle jag ge dig 
allt det där 
jag aldrig ger dig 
men du, jag ger dig min morgon 
jag ger dig min dag

Vårgardinen böljar svagt där solen strömmar 
och långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar 
du drömmer om något fint 
jag ser du småler

Och om du var vaken skulle jag ge dig 
allt det där 
jag aldrig ger dig 
men du, jag ger dig min morgon 
jag ger dig min dag

Jag vet att du tycker det är jobbigt att jag inte litar tillräkligt på dig, men det gör jag inte med någon jag har otroligt svårt att vinna en männsikaas förtroende. Jag kan dock inte fatta att jag öppnat mig så mycket för dig har aldrig gjort det med någopn anan på så kort tid, jag fattar inte varför det blev så med just dig med de är något i dig som säger åt mig att bara göra det... Du förstår inte hur min vardag sett ut jag var en helt annan människa innan, och det finns en stor anledning till varför det här med förtroende tar så lång tid jag har levt i besvikelse väldigt länge. Men jag gör såna framsteg med dig och det känns så jävla rätt och bra.