Annas Kabinett

Har inte skrivit på ett tag...det har lixom barar inte blivit av har inte haft inspiration.har fullt upp nu med skolarbete och teatern..jo en sak jag vill ta upp i dag är saknaden av engagemang..mitt engagemang för saker försvan när jag blev sjuk och jag tycker inte att den kommit tillbaka, jag känner att jag inte längre vill hålla på med teatern som förut. i stället vill jag satsa på ehonomi bli affärs kvinna hihi. tror desutom att anit dep som jag tar hjälper för att när de jobbiga kännslorna kommer är det som att något blockerad och jag får inte panik på samma sätt som förut..skönt!

Är hema i dag i går blev ja sjuk och mådde piss så tänkte va på den säkra sidan att vara hemma en extra dag.. mår dock bättre i dag, bättre med förkylningen men inte med ångesten.. när ja är sjuk kan ja fokusera på det och ångesten är inte lika stark konstigt..nu går jag fram och tillbaka, plockar disk och föröker göra något annat än att tänka på mitt världelösa liv men  de går lixom inte...vet att jag borde sätta mig och plugga med det går inte heller...bara att logga in på facebook och kolla vad alla andra gör ger mig ångest ...ångest när ja ser att folk planerar resor, att träffas, pojkvänner o allt sånt..

Vilken jävla skit dag, blir bara så lessen och arg över att allt kändes så bra i några dagar för att sen försvinna lika snabbt som de kom.  Den där kännslan som jag kände när jag vaknade för några dagar sen var obeskrivlig! Jag kännde mig faktist glad, känndes som att livet skulle vända..men det var för bra för att vara sant tyvärr...

Varför gör allt så otroligt ont...varje andetag, varje steg... jag kan inte tänka klart. Jag tänker helt enkelt för mycket. Jag är missnöjd och ledsen vet någon vad som kan hjälpa...

Jag har verkligen inget självförtroende ,och jag är min egen värsta fiende.  Alltid när jag ska ta för mig något så tänker jag jämt att jag aldrig kommer klara det. Som nu tex när jag  sitter och kolla universitet är det enda jag tänker "det här går aldrig" men hur fan ska jag kunna göra nått i livet om jag tänker så hella tiden? hur ska mitt liva kunna bli bättre, bli som jag vill att det ska bli när jag hatar mig själv?...skumt de där...