Annas Kabinett

Snart jul, Gu vad konstigt det änns att faktist kunna njuta av julen det här året. Men o andra sidan helt underbart! Julen var en av de jobbigaste tiden på året när man är sjuk. Mat och godsaker är i fokus hela tiden och många skall vara social, kanske träffa massa släkt och vänener inte helt lätt. Dina rutiner rubbas och det är helt annan mat..jag förstår det är skit knepigt och ångestframkallande. Det som hjälpte mig var att planera med en av mina föräldrar vad jag skulle äta till alla målen. Tiden kasnke rubbas men håll dig till dina måltiden ändå! Julen är en jätte bra tid för att utman dig och testa nytt. Du kasnke kan äta några paliner till mellis i stället för macka och juce. Och jultalktiken blir inte mer än en "vanlig potion mat" du äter vanligtvis. Det låter läskigare än vad det är.planera! Du kommer inte få i dig mer i jul än vanligt det blir bara godare och mysigare. Tro mig jag har varit med ett tag...

Jag mår så bra av at ha folk omkring mig som insprrerar, är driven, motiverad och ambitiös. Det är nog då jag jobbar som bäst. När man har svårigheter att tro på sig själv och lita på sina idder och tankar så finns det inget bättre än at ha en männsika vid sin sida som peppar och tror på mig. Önskar att jag skulle våga säga till personen vilken förebild du är och vilken motivation du ger...ingen kan ge mer

Jag måste säga att jag faktist tänker på och analyserar mig själv. Hur jag agerar i olika situationer och vaför jag gör som jag gör. Varför jag känner som jag gör ibland och vad som utlöser kännslorna. Alla de här tankara och analyserna av mig själv är ju toppen! Det visar ju att jag faktist vill lära känna mig själv och bli bättre, så bra JAG kan bli vill säga.Alla funderingar är dock bara fast i mitt huvud...har ju svårt att prata om mig själv,öpnna mig. Jag behöver verkligen utlopp för allt jag skulle villa säga,visa och känna. Det är av de största och svåsraste saker jag måset jobba med. För jag kan inte stänga in mig själv som jag gör. Även jag har en botten och det kommer att rinna över någon gång.  Att sätta gränser är svårt, att visa eller säga att "det här är inte ok för mig" är svårt.  Men övar jag inte på det här så kommer inget att fungera, varken för mig eller de i min omgivning.

VAd fan är det som händer....jag blir nästan lite förbannad jag ska inte må såhär. Vet ju inte vad det är...höstdepp? Kommit smygande denna vecka och mår piss nu på helgen.Hur ska jag fixa det den här gången? För fixa det de är klart jag ska,inget snack! Jag är bara jätte arg på denna höga puls och alla mörka tankar och deppiga kännslor.  Men det kommer gå över snart. Det känner jag i kroppen, jag vet hur jag fungerar. Allt är nytt nu vardagen är lite grå och tråkig, vill bort från mörkret  och kylan. Jag tror jag känner mig en smula ensam stundvis, jag är skör. All skit jag varit med om så är det ju inte så konstigt att små saker som inträffar får omkull mig. Saker som besvikelse trissdes ensamhetskännslor vilket spinder vidare till massa annat. Men visst komemr jag klara det den här gången också just nu är det bara jobbigt i bröstet och i sinnet.

Om jag bara kunnde tuffa till mig lite! Ibland käner jag mig så otroligt mesig och försvarslös, Lite som ett offer. Folk kan ju göra vad de vill med mig och jag bara drar på ett falskt leende och skakar av mig ilskan eller offtast sväljer den. Jag vågar aldrig konfrontera någon, Och jag hatar det! Man blir som en slagpåse alla vet att de kan göra vad de vill för jag finns alltid kvar där, för lojal och för godtrgen. Jag o andra sidan gör ju allt detta dåliga mot mig själv för att jag hella tiden tror och känner att alla ska lämna mig om jag inte är alla till lags. Om jag är ärlig, är mig själv och säger vad jag egentligen tycker och känner då sticker dem...