Annas Kabinett

Jag är så rastlös stressad, orolig allt på samma gång. Stressad för att skolan ska börja, rädd för hur allt kommer att gå. Kommer det bli som i höstas? eller kommer allt flyta på och bli bättre? Jag vet inte men jag har egentligen mycket att se framemot. Jag är rädd bara att jag kommer mssa det. Gå in  i min anorexi bubbla och gömma mig för omvärlden i stället för att leva i den och göra det bästa jag kan av det jag har. jag måste hitta nått sett att fixa det här jag tar studenten nästa år jag borde vara glad och förväntansfull i stället är jag bara rädd för att bli vuxen.

Jag är otoligt rädd för att bli vuxen, Ansvar klara mig själv och allt annat vad det innebär. Jag tror att en del av anledingen till att jag blev sjuk var just för detta..jag ville stana tiden..vara barn lite längre ,slippa omvärlden och gömma mig bakom en fasad. Andra fick ta ansvar för mig och jag behövde inte ta några beslut. skönt kanske till en början men efter ett tag inser man att tiden faktist inte stanar, den fortsäter..precis som allt annat...jag själv blir kvar när alla andra mina vänner stadigt seglar vidare i livet. Nu är konsekvenserna av min falska fasad inte särsklit rolig ata ta itu med. Jag känner mej som en 5 åring, kan inte ta beslut ,kan inte klara mig själv..jag vill bara hoppa upp i mammas och pappas knä och gömma mig från allt som kallas ansvar. Hur ska jag klara av att bli vuxen? Hur ska jag klara mig själv? fann jag fyller 18 i höst och paniken rusar inom mig..det är så mycket som jag "ska" ha gjort så mycket som jag "ska" klara av...

Nu måste jag ha styrkan att vända..styrkan att blir en självständig ung kvinna och första steget är för mig att bli frisk.